Nä, inte så mycket alls.

Tjo!

Så har man varit hemma i sitt älskade Svea i snart en månad. Wow.

Ställer om mig. Fundilerar.

Skulpterar lite igen. Det är väl mysigt. Börjar jobba om en vecka, ungefär. På fredag ska jag iväg och snacka med folk på PBV, se hur jag mår och vad vi ska hitta på.

Har inga mediciner. De jagar läkaren. Får se hur det går.

Annars? Nä, inte så mycket.

Inte så mycket alls, faktiskt.

att koka eller smälta

Happy coffee is happy.

Det är alldeles för varmt nu. Jag vill inte när heat index (alltså vilken temperatur det känns som, inte som termometern säger) går upp till 40 grader varje dag.

Men ska iväg och träffa spännande japanska och fika lite. Jag vet inte om jag kokar bort eller smälter bort i den här värmen. Kokar när jag är utomhus, smälter när jag är inne. Do not want!

siesta

Det är alldeles för varmt. Nästan 30 plus, och sedan får man lägga till den höga luftfuktigheten, och att det blåser varmt, samt att det fan är varmare inomhus hur man än gör, för att husen är gjorda av typ papper eller nåt.

Men jag är inte bitter!

Ha haaaaaaa ...

Kom hem lite stapplande, hinkar i mig en halv liter vatten (nä, okej, vattnet var i en flaska) och hoppar in i duschen snabbt, svalt vatten gör under och det är bara varmvattnet som går på räkningen, höhö. Ätit lunch nu (kall mat är trevligt idag) och tänker att jag ska ta mig en liten siesta, eftersom att jag inte är gjord för att leva i sån här värme om jag inte kan få ha det svalt och skönt hemma i alla fall!

Skolan började igen idag. Det blir min sista termin! Jag är på mellersta steget av avancerade nivån, jamen! Så det ska väl gå det också ...

Men nä. Nu lägger min hjärna snart av. Tack och hej!

funderingar

men älskling, i natt kom du tillbaka

och allting var förlåtet i en återvunnen dröm

och just i ögonblicket när jag vaknar hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum

älskling, jag har hittat in från mörkret

det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar

en nystart, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för finns fortfarande kvar

allting har förändrats, men jag känner likadant

älskling, i natt kom du tillbaka

och allt fick sin förklaring i en återvunnen dröm

och just i ögonblicket när jag vaknar ser jag skuggan av hoppet

försvinna från mitt rum

Hej hopp!

Så har jag flyttat igen! Ja, hela vägen från Kokubunji till Tokyo 23-ku. :D Så kan det gå, liksom. För tillfället har jag en massa bajs som surrar i hjärnan, och jag vet inte om jag orkar ta itu med allt sånt riktigt än. En och en halv månad skola kvar innan det är vår-ledighet.

Helst av allt vill jag nog bara gå i ide. Bara kunna ligga och inte göra nånting viktigt alls, inte behöva anstränga mig för någonting, bara ta allting lite i taget, liksom. Jag vet inte, men jag känner mig lite som att jag balanserar på en kant, folk vill en sak, jag vill en annan.

Ja, och så hjälper det inte att bli spammad med jag-vill-ha-dig mail/pm/whatever bara för att bli helt ignorerad och borttagen från vänlistor när jag känner mig helt jävla bajs och ställer in en kväll ute. Och detta för att jag skulle tagit med mig en pryl, inte för att jag skulle kommit. Bah.

Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om folk, egentligen. Jag är ganska säker på att jag inte orkar med pojkar för tillfället, men vad ska man göra. Jag kan inte riktigt se mig själv som pensionär tillsammans med en man. Jag vet inte. Böhk säger jag mest.

Och min mage bråkar lite. Jag tror att jag behöver mer nyttigheter, typ yoghurt. Ja, och typ grönsaker och frukt. FRUUUKT.

Saknar min kisse.

Klart slut.

Inte i Kokubunji

Jag är så trött att det inte ens är roligt. D: Ska väl försöka vakna till lite, på något vänster, ska ju in till stan och festa ikväll! Oj oj, hur ska det gå ...

Annars händer det inte så mycket för tillfället. Nästan fredag börjar skolan igen, det känns segt, men kanske är bra! Då kanske jag får igång min dygnsrytm igen. Man kan ju hoppas!

Jag känner en längtan till skog och vilda växter, vill sätta mig någonstans lugnt och tyst och behagligt varmt, meditera lite och tända ljus, känna en återkoppling till mitt spirituella jag. Det är svårt när det är så mycket som är annorlunda, jag känner mig inte riktigt grundad. Vet inte vad jag ska hitta på riktigt, har drömmar för framtiden som inte går att förverkliga här, och jag känner väl mest att det skulle vara skönt att få komma igång med något ... Men den känslan kanske försvinner när jag väl kommer tillbaka till skolan igen, vem vet!

Och det är alltid så kallt inomhus! XO Känns som att jag lever i ett kylskåp, och det finns ju trevligare saker än sådant!

Näpp, nu borde jag väl ta och koka mig lite mer kaffe och sedan packa i hop det jag behöver för att känna mig som en vettig människa när jag vaknar imorgon! Ska inte sova i Kokubunji utan i Hatsudai, och hoppas på att jag inte är helt död imorgon ...

Toodiloo~

not in love

Nämen, 2012, hur fan gick det till? Ha ha, ingen som vet. Dansade in det nya året på Decadance Bar i Shinjuku, klappade på Ekorren för att Trädet är en jävla idiot, skrattade åt förolämpningar och somnade nästan på tåget hem.

Jag känner mig melankolisk, dock. Klockan är ett på natten, det är den andre januari, och jag känner det som om jag borde sörja någon, och jag tror att den någon är jag.

Usch, jag orkar inte vara djup och poetisk. Jag vill mest bara inte göra någonting.

Snart ska jag flytta ihop med Ekorren, vi har redan storslagna planer för framtiden, men vi får se hur det gå. Jag är ju lite kass på det där.

Tjipp!