Inlagd

Jag blir inlagd. Avd 363 tills vidare. Smsa om du vill hälsa på. Puss.

Varför?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har läkartid idag vid halv två, och om jag vågar ska jag be om att få bli inlagd. För jag tror verkligen att det är det bästa för mig just nu. Trots att jag inte vill, så kan det nog vara bra för mig att bli avlastad ett litet tag. Depressionen är konstant, och tung, tyngre än vad jag orkar bära.

Jag suckar ofta och tungt. Jag vill inte ha det såhär längre, men jag vet inte vad man kan göra åt det.

Det har redan tagit mig nästan tio minuter att skriva det här, för jag måste stanna upp och bara blunda och andas. Ibland är det bättre, men oftast inte. Allra mest är det skitjobbigt, allt tar sån tid och motivation, och ork, som jag knappt har. För det mesta är allt skit. Jag gör mig illa nästan varje dag på ett eller annat sätt.

Just nu försöker jag samla ork till att klä på mig. Varför ska något så enkelt vara så jobbigt?

Varför ska någonting alls behöva vara så jobbigt hela tiden? Varför kan det inte vara enkelt att leva ett vanligt liv?

Varför?

Stalker

Jag har en stalker.

Jo, på riktigt.

Jag får lappar i brevlådan där det står "I love you", eller "I want to talk to you", eller liknande saker. Idag hittade jag att samma någon har kastat upp en påse på min balkong med två små dockor i och en lapp. Jag har inte läst den, för jag har inte öppnat påsen, men handstilen är den samma.

Tidigare idag försökte någon bryta sig in i lägenheten med en nyckel som inte fungerade, uppenbarligen, eftersom jag precis har fått låset bytt. Det började med att personen knackade på dörren och tittade i brevlådan. Sedan ringde på och kollade brevlådan. Sedan kom nyckeln, och när den inte fungerade ringde personen på dörrklockan nästan konstant i någon minut. Jag var för rädd för att gå dit och titta. Efteråt fick jag veta av polisen, som jag ringde, att jag ska ringa 112 om det händer igen.

Polisen har i alla fall gjort en minnesanteckning över det hela, med inbrott, lappar och allt sådant, så om det händer igen finns all info där. De skulle försöka ta reda på vem telefonnumret som personen lämnat på lapparna leder till, men kunde självklart inte garantera någonting.

Så nu sitter jag här och nästan väntar på att det ska ringa på dörren igen. Jag känner mig handikappad på något sätt, som om någon har tagit mitt ena ben och jag kan inte göra något åt det.

Suck.

Spännande att vara jag, eller? Vill du byta?

Meningslöshet och trasighet

Idag har jag tröstshoppat lite. Mindre än jag trodde jag skulle göra så jag antar att det är bra. Lite småstrunt egentligen, ett nytt pennfack som jag har fyllt med billiga pennor, två pris-sänkta anteckningsböcker, lite hello kitty hår-saker. Inte så mycket mer än så, egentligen.

Det har varit en lång radda skit-dagar på sistone. Och de verkar inte vilja ta slut heller. Det är konstant svårt att andas, att leva över huvudtaget. Jag har läkartid på måndag. Vi får se om hon vill lägga in mig fortfarande, men jag tvivlar på att J har ändrat sig på den punkten.

Vad mer kan jag säga? Allt är bara ett svart snår av taggväxter som river upp mitt inre varje gång jag rör på mig, varje vaken sekund och ibland även när jag sover. Det är inte jag som vill dö. Det är depressionen som är för tung för mig att bära.

Det är inte vackert med psykisk sjukdom, inte som i filmerna om missbruk och psyksjuka som Hollywood spottat ut. Det är inte vackra kvinnor på vitmålade sjukhus, det är svett och rökhosta, tomma blickar och otvättat hår.

Men jag önskar att jag kunde skriva vackert om det, så att det inte gör så ont längre. Men jag kan inte ens skriva längre, allting andas meninslöshet och trasighet, och Ingentinget tar över allt oftare.

Usch vad deppigt det här blev.

Punkt slut.

Blah blah blah

När allting är svart är det svårt att se ljuset.

J tyckte att det är bättre att jag är inlagd en gång för mycket än en gång för lite. Det kan jag förstå resonemanget bakom, men jag vill inte bli inlåst igen. Trots att det kanske skulle vara för mitt eget bästa.

Jag har i alla fall lovat att skriva till henne hur jag mår varje dag tills vi ses nästa vecka igen.

Har så mycket på gång nu med lägenhetsvisningar och paket som är på väg, och allt sådant att jag inte vill bli inlagd. Trots att jag innerst inne vet att det skulle vara bra för mig. Jag väntar tills paketen som är på väg dyker upp och sen kanske, kanske...

Jag vet inte. Jag känner mig ganska ensam i det här. Även om jag kanske inte är det.

Ekonomin är paj också. Låsbytet gick på 600kr, och fakturan kommer nån gång snart. Det kanske inte verkar mycket, men för någon som får ut kanske någonstans mellan 7000kr och 9000kr så är det mycket. Sedan komme en massa småräkningar också, så vi får se hur mycket som blir kvar i slutändan.

Min mun har gjort ont sedan i fredags, men jag har inte råd att gå till tandläkaren. Yay? I think not. Jag tror att det är en visdomstand som tränger fram, men samtidigt är tandköttet runt den är som en hård kula som gör ont och jag är rädd att det kanske är infekterat. Men som sagt, jag har inte råd. Har knappt råd att handla mat som det är, och en vecka kvar till löning, ungefär, eftersom FKs pengar kommer den 27e.

Ja ja.

Kämpa på.

Räkning för när jag låg inne kom också. Hejdå 500kr.

Vet inte vad jag ska säga mer.

Blah.

Har ingen skala

Åter igen inget nytt.

J tycker att jag ska söka akut om jag mår bara lite sämre, hon tycker att det jag berättar är skrämmande och oroande, och att jag måste söka akut om det blir värre. Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Är det så dåligt? Men det måste finnas de som mår sämre. Det måste vara något jag bara hittar på när jag är ledsen.

Men det kanske är just så allvarligt. Jag vet inte. Jag har ingen skala att jämföra med.

Mitt Dollmore-paket är fortfarande ute och flyger, vilket känns konstigt, men jag hoppas det kommer på måndag eller något.

Jag känner mig ledsen, och maktlös, och rädd.

Funderade ett tag på att skapa en blogg för bara sådana funderingar, men what's the point? Jag kan lika gärna använda den här.

Så det så.

Inget nytt

Fick ett läkarsamtal idag och ett nytt på måndag nästa vecka. Vi ska se angående gruppterapin, och även med det där fysisk aktivitet på recept, för att se om det går att ordna närmare där jag bor.

Annars finns det inte mycket att säga om dagen. Köpte en kalender, det är bra. Jag behöver en.

Inget nytt helt enkelt.

Så nu går jag och badar. Så det så.

Dunkande i bröstkorgen

Somnade med datorn på igår. Oops. XD

Idag har far och jag varit på en lägenhetsvisning för en mysig liten tvåa som jag blev smått förälskad i men som vi vet att vi inte kommer få även om vi lägger ett bud på den. Ja ja.

Sedan for vi till MediaMarkt i Bäckebol där vi tittade på datorer och tv-apparater och juicepressar och lite annat smått och gott. Och jag fick ett par rosa Skullcandy lurar med rosa fejk-päls på. Yay. Jag vill ha en ny minidator. Skrev min skadeanmälan till mitt försäkringsbolag förut. Beroende på om och hur mycket jag får ut på försäkringen så kanske jag köper en, who knows. Vet redan vilken jag vill ha. XD

Annars regerar ångesten. Den försvinner i små stunder, men annars är den ett konstant dunkande i min bröstkorg, och gör det svårt att andas och svårt att göra någonting alls.

Bleh.

Tror jag ska lägga mig och läsa lite. Är så trött hela tiden. Usch.

Go away

Idag har jag mest sovit. Vaknade vid åtta, åt frukost och mediciner, somnade om. Vaknade och oops, klockan var visst två. Vid femtiden måste jag ha somnat till igen framför datorn för jag vaknade och oj oj, klockan är snart halv nio. Eh heh.

Så det har inte hänt mycket idag. Nu ska jag äta något och försöka hålla mig vaken i några timmar. Kanske ta ett bad eller så. Har jätteont i axlarna, så jag antar att jag har legat konstigt eller något. Det känns som träningsvärk. -_-;;

Fast det är nog bra att jag har sovit, för när jag har varit vaken har ångesten varit så stark att jag knappt har kunnat röra på mig. Det är likadant nu. Dumma ångest. Go away.

Nuet och framtiden

Så har Familjebostäder-killen varit här och ska byta mitt lås en gång till. Hm. Han skulle komma tillbaka och titta på väggen när det var lite ljusare ute, men han sa inte när, så jag antar att jag får vara hemma tills vidare.

Rosalie har fått en ny peruk. Jag är glad. :D Nu kräver Cosette en ny också, trots att hon precis fick en. Suuuuck. Dessa dockor.

Annars händer inte mycket nytt i mitt liv. Jag missade personalmötet idag eftersom jag måste vara hemma. Det är lite synd, skulle varit kul att gå på och höra lite vad som händer i bokhandeln och företaget på det stora hela. Ja ja. Nästa gång kanske.

Så har jag allmän dockångest. Ska jag spara till en Tristan till Katja, eller en pojkvän till Rosalie? Eller vill jag ändå ha Lishe? Ångest. Men det är bra ångest, i jämförelse med ligga-ner-och-dö-ångest. Så man ska väl vara glad ändå.

Men jag vill nog ha en Tristan till Katja först. Frågan är bara om han är en Mars från IpleHouse eller en Kara Klum från Dollmore. Långdmässigt vill jag att han är en Mars, men uttrycksmässigt på ansiktena vill jag att han är en Kara Klum. Beslutsångest.

Så nu sitter jag här och väntar. Det är tråkigt. Jag borde skrubba golv, men har ingen motivation. Ingen ork. Vill mest bara ligga i sängen hela dagen. Utan att behöva vänta på att någon ska dyka upp eller något sådant. Vill bara ta det lugnt och vara för mig själv, och inte bry mig om någonting. Pyjamas hela dagen, bada och läsa och bara göra ingenting.

Usch.

Har inte hört från J angående en ny tid ännu, men jag antar att hon ringer mig när hon börjar bli bättre. Jag hoppas innerligt det i alla fall. Är lite putt på att det inte blev någonting igår. Behövde tala med henne om t ex hur dåligt jag mår nu, mina små överdoser, min ångest inför nuet och framtiden (som bara sträcker sig några dagar framåt i tiden ändå) och en massa andra saker.

Men ja ja.

Det får räcka så.

Viiiiill

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Inte mycket har hänt. Jag har mest lallat runt i min pyjamas och inte gjort något viktigt alls.

Jag vill ha en full package Lishe från Fairyland, så mycket!!! Arrrgh, jag blir knäpp!!!

Sådär ja. Heh.

Har myst lite med Cornelia idag och det gör bara att jag vill ha en Lishe ännu mer. Fairyland är onda! Varför gör de så bra dockor?!

Ja du. Det var tur att jag lade undan lite pengar för jag kommer behöva dem. Vet inte hur jag ska klara mig på ca 9000kr/mån när mina räkningar skenar iväg hela tiden och mitt dumma implus-köpande ruinerar mig. Jag vet att jag inte borde, men jag kan inte låta bli ibland. Det är ett av symptomen, och trots att jag kan segra över det ibland, så är gångerna då jag förlorar så många fler gånger. Och det är inte bara småsaker och kläder, det är mat och sådant också. Jag handlar för mycket på ren impuls och sedan måste jag slänga en massa mat som blivit dålig. Usch.

Usch.

Jag behöver hjälp helt enkelt.

Men jag vet inte vilket sort jag behöver. Det hjälper inte när folk skäller på mig, för då tröstäter och tröst-shoppar jag istället. Det hjälper inte med att få förklarat för mig varför det är dåligt och vad jag borde göra istället, för jag vet allt det där redan. Jag behöver hjälp med att hantera impulserna, och det verkar inte som om någon i dagsläget som kan hjälpa mig med det.

Jag vill inte bli inlagd igen, men mina planer har gått för långt och jag börjar bli rädd för att vara runt omkring mediciner, för jag tar gärna för mycket, med mening. Jag vill förgifta mig själv, men bara lite i taget. Det jag är rädd för är att jag ska ta för mycket och råka riktigt illa ut. Oftare och oftare vill jag det, men det finns fortfarande den där överlevaren kvar någonstans i djupet som ropar nej, nej, inte igen.

Det är den som får mig att förstå när jag gör fel, när jag inte tar hand om mig som jag borde, när mina tankar och planer blivit alldeles för mörka. Jag vet inte ens varför jag blir självmordsbenägen ibland. Vem vet det?

Nä, nu blev det för seriöst.

Jag har Stesolid och Nozinan och äppelvin. Dålig kombo, men jag viiiiiill.

*facepalm*

Sova i min egen säng

Nu ska jag strax in till stan och fixa ny digipass och hämta mina mediciner.

Vi fick paket i morse! Men peruken till Rosalie passade bättre på Cosette, och Rosalie passade bättre i den som Cosette haft så det fick bli som det blev. Klänningen var för liten för Rosalie för hon har så stora bröst XD men den gick precis på Cosette, så hon fick den istället.

Vill ha fler negligéer, vill byta stil till lolita/bloomers+negligé. Usch usch. Dyyyyrt.

För den som undrar så sover jag nog hemma i natt. Trots att jag sover själv... Ska se om jag kan lura hit någon, för jag vill inte sova borta. Jag vill sova i min egen säng.

Har egentligen inget mer att säga, så det får vara så.

Som vanligt

Idag har det hänt saker.

Polisen har varit här och gjort en anmälan.

Jag har fått mitt lås bytt.

Vi har skrivit en lista för hemförsäkringen vad som skadats och försvunnit och kommit fram till att det går över självrisken, så jag borde få ut någonting i alla fall från dem.

Annars inget nytt. Sover hemma i natt, för det borde komma paket imorgon. :D Paket är trevligt.

Jag är fortfarande så lättad över att de inte förstörde dockorna. Jag förstår fortfarande inte varför de tog billig cider från Lidl men inte min Moët.

Måste helt enkelt ha varit småungar. Jag ska väl vara glad över att de inte gjorde mer än vad de gjorde. De kunde haft sönder mycket mer, kunde stulit stereo, minidator, tv, whatnot. Ja ja.

Borde skriva till J om vad som hänt också. Ska göra det när jag orkar. Kanske lite senare.

Ska försöka hålla igång tillräckligt för att göra första satsen disk i alla fall. Sedan blir det varm dusch och kanske lite bad för jag känner mig lite frusen.

Vill helst lägga mig ner och dö av ångest.

Som vanligt alltså.

Blah.

Inbrott

Jag har råkat ut för inbrott.

Jo, det är sant.

Jag och Evelina hade varit på stan, och när vi kom tillbaka hem till mig upptäckte vi att dörren inte var låst. Vi gick in och hela lägenheten var ett enda kaos. Allting upp och ner, saker slängda överallt, kyl och frys stod med dörrarna öppna.

Men de tog inget av värde. Mina cigg, mitt dyraste smink, lite sprit, lite småpengar. På det hela verkar det vara ett gäng småungar som bara jävlats med just mig.

Och det känns som om det är mitt eget fel att något sådant händer mig, även trots att jag vet att det inte är sant.

Jag sover i alla fall inte själv i lägenheten i natt. Imorgon åker jag nog över till Jenny och Bo på dagen så jag har något att göra med mig själv, för om jag stannar upp nu kommer allting bli kaos och röda tårar.

Ska ringa husvärden på måndag och be dem att byta lås. Jag betalar för det, bara byt.

Ska också fixa en ny digipass, spärrade min för jag hittade den inte, så självklart dök den upp efter det. Ja ja.

Har bäddat om sängen med nya, rena lakan.

Som tur är tog de inget av värde, och hade bara sönder någon cd-skiva och skvätte ner min ena vägg och golv, samt lite i badrummet, med en naturdiet dricka som de måste ha hittat i kylen. Jag var rädd att de skulle ha gett sig på dockorna, men som tur var hade de inte det.

Just nu vill jag bara knarka ner mig med lugnande och ta ett bad.

Och jag tror jag ska ta det där badet.

Bara en liten död

Jag vet inte vad jag ska skriva, riktigt.

Är hemma hos Jenny och Bo, ensam med katterna. Snart blir det mat, tror jag.

Vet inte vad jag ska säga annars.

All is rolling along, kan man väl säga. Livet går och jag vill helst ligga i sängen och dö.

En liten död, inte den stora, absoluta döden, men en liten. Bara för ett tag. Tills mitt huvud lugnat ner sig. :/