Liseberg

Har varit på Liseberg hela dagen, det var kul och jag är glad att jag gick. Sover hos Miko inatt. :D

Provjobba imorgon

Har gjort absolut ingenting idag. Sovit och suttit och lallat på Poupeegirl, ungefär.

Ingen ultimat dag alls, inte på något sätt.

Ska upp i tid imorgon, ska provjobba fyra timmar och se hur det går. Går det bra får jag börja jobba 25% från mitten av juli. Så jag hoppas verkligen att det går bra.

Har börjat se fram emot Liseberg på måndag, så jag hoppas det blir av. Ska till terapeuten tidigt på morgonen, och sen hem och byta om och äta tänkte jag. Så det blir nog bra.

Så egentligen borde jag gå och lägga mig snart, om en halvtimme eller nåt.

Annars inte mycket att säga.

Sov gott.

Usch usch

Det blev ingen karaoke. Ja ja.

Har varit duktig och betalat räkningar. Sett pengarna försvinna iväg. Nu har jag 1500 kvar resten av månaden, och då har vi inte räknat in busskort och mina 300 till affären ännu. Så lite mindre än en tusenlapp. Känns inte bra. Usch, penga-ångest. Will you never pass?

Kanske Liseberg på måndag. Men då får jag verkligen hålla i mina pengar.

Har som vanligt inte mycket att säga. Funderingarna på att sälja dockor blir mer och mer allvarliga. Inte för pengarnas skull, utan för att de inte passar in med de andra. De som hänger löst är Katja och Tristan, eller vem han nu är.

Katja för att hon inte alls är som Katja är, och hon ser lite för barnslig ut i ansiktet. Tristan för att han inte är en Tristan, och dessutom, utan Katja är han meningslös hur som helst. Ja ja.

Ska försöka lägga mig i skälig tid ikväll, men vi får se hur det går. Är så rastlös hela tiden. Usch.

Usch.

Maaat

Sitter hemma hos Melinda, och väntar på mat. Det utlovas tacos, alkohol och karaoke. :D

Hostar fortfarande, men det går nog över om någon dag eller två.

Annars inget nytt. Hungrig. Bleh. Vart är de med maten?

Tristan

Jag funderar på att sälja honom... Tycker jättemycket om hans mold, men den passar inte till karaktären och jag kan inte hitta något sätt att pilla in honom i storyn...

Ja se, det där med dockor är tricky. ;)

So dead

Nu är det bara rethostan och lite snörvel kvar. Så snart är jag helt frisk igen. Skönt.

Idag är det varmt, och jag ska ut och fika. Hoppas man inte svettas ihjäl på spårvagnen. Usch. Hatar varma dagar. Sådär runt 15-20 är lagom, men varmare än så och jag blir alldeles seg i huvudet.

Funderar på att ta ett paraply som parasoll idag. Solen känns varm, och jag vill inte bli bränd. Måste ju tänka på min image. ;) Och jag som har 95% svarta kläder... Det lär bli varmt idag. Suuuck. Får ta med en vattenflaska och se till att dricka ordentligt så jag inte blir mer sjuk.

27 grader säger termometern. I will be dead. So dead. X__X

Nåja. Har egentligen ingenting att säga.

Over and out.

Det fanns en tid då alla hästar var vilda

Jag är sjuk. Igen. :( Förkyld. Usch.

Men det verkar vara en 24-timmars bugg, kände av det igår kväll och under dagen har jag gått från täppt i näsan och ont i halsen, till hostande och lite feber, så det borde gå över när som helst nu.

Som vanligt händer det ingenting med mig. Jag har inte tagit Lyrica på några dagar nu och känner verkligen skillnad. Inte lika trött och hängig längre, och när jag äter blir jag mätt. Jag skiter i vad J säger om saken på torsdag, jag tänker inte ta Lyrica något mer.

Imorgon är det fika, jag hoppas jag känner mig pigg nog att gå. Det skulle vara kul.

Har fått ett väldigt sug efter Malice Mizer igen. Suuuck. Tittar på mina dvder och lyssnar på mina skivor... Så många minnen! Jag saknar den tiden, när allting var bra mycket bättre än nu... När jag orkade jobba och det var fika varje söndag och karaoke hos Miko och Ramalama Ding Dong.

Nu har jag penga-ångest igen. Har lånat för mycket av folk igen. Suck på mig. När ska jag lära mig? ...troligen aldrig, som det ser ut just nu.

Ska lägga mig i badet och fundera och bli deprimerad, eller nåt. Meh.

Det fanns en tid då alla hästar var vilda.

Vikt-blah

En av mina största rädslor har alltid varit att vara överviktig. Och nu är den rädslan sann. Det rör sig inte om många kilon, men tillräckligt många för att det ska spela roll.

Jag känner inte igen mig själv i spegeln längre. Har inte gjort de senaste två åren. Det är en ständig kamp mellan hjärnan som minns det smala jaget, och ögat som ser något helt annat.

Ni som har känt mig ett tag har sett mig öka i vikt, från att vara ganska smal till vad jag är nu. Jag har alltid känt att jag har varit mitt utseende. Nu kan jag inte känna det längre, och vem är jag utan mitt utseende?

30kg övervikt.

Jajamensan.

Allt tack vare mediciner som ska göra att jag mår bättre, men istället mår jag sämre. Jag behövde inte den här extra vikten för att hjälpa mitt självförtroende, som redan var nära nog på icke existerande. Om jag hade vetat vad medicinerna skulle göra med mig skulle jag inte ha tagit dem, även om de kanske hjälpt några av symptomen för min sjukdom.

Det är svårt för mig att skriva om det här, för det skär så djupt in i själen bara tanken på alla dessa kilon. Jag började ju gå ner, och då sätter de in en medicin som inte bara ger ökad vikt, men också ökad aptit. Inte konstigt att jag aldrig känner mig mätt. Jag smyger med maten, trots att det inte finns någon här som ser mig. Jag smyger mig på vågen och suckar när den hånar mig.

Ibland gråter jag. Ibland, allt mer ofta, känns det som om jag aldrig kommer komma över den här kullen, det här hindret. Det känns som om jag alltid kommer vara fast i den här kroppen, på den här vikten, för hur jag än försöker äta rätt och röra på mig så händer ingenting. Det enda som händer är att jag har slutat gå upp, men för hur mycket längre till?

Det är lite därför som jag tänker be J ta bort Lyrica, för det är den jag har gått upp på. Dessutom gör den ingenting mer än att jag blir trött på den. Tio kilo har jag gått upp på den. Tio kilo som jag lyckats gå ner, poff, tillbaka.

Men det här är gnälligt och ingen vill läsa sådant.

Punkt slut.

Karamellstång och anteckningsbok

Nu har jag suttit kattvakt över midsommar och åker hem igen imorgon. Har varit lugnt och skönt med mycket gos och få stunder utan en katt i famnen. Mys. :D

Känner att jag behöver komma igång och öva japanska mer igen, men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Skulle vilja träna konversation mest, kanji kan man ju öva på egen hand.

Annars inte mycket nytt. Jag känner mig mest trött hela tiden, inte mycket att göra åt det, I guess. Tror jag inte behöver Lyrica längre, blir bara onödigt trött på den. Men vi får se. Jag ska träffa J på torsdag så då får vi se vad hon säger om att ta bort Lyrica.

Jag vill sy en kjol till mig själv, men då behöver jag tyll, och mycket av det. Säkert en 20m. He he he. Har stora planer! :D

Har ont i ryggen. Ska bli skönt att sova i min egen säng imorgon. Ska nog lägga mig ganska tidigt ikväll, tror jag. Är så trött hela tiden.

Dagens kap: Karamellstång och anteckningsbok.

Punkt slut.

Internätet?

Så nu sitter jag kattvakt hemma hos Jenny och Bo. :D

Det var en idiot på spårvagnen som stod och rökte inne i vagnen. Jag sa till honom, Jenny sa till honom, men han var uppenbarligen helt stenad. Jag sa till chauffören som fick killen och hans kompis att gå av vagnen. Idiot. >:(

Annars inget nytt. Ska till terapeut imorgon bitti, annars ingenting. Ska handla lite bara, annars sitta och dega. Ska se om jag kan koppla min dator till internätet här, vi får se.

Men nu är det dags att lägga sig om jag ska komma upp imorgon.

Natti~

Nytt hår igen

Utan blixt.
Med blixt.

Så ser det nya håret ut. XD Strunta i min teatersminkning. XDD

Hår

Nu ska det färgas hår! Blekningen är i och om 50min sköljer jag ur den och sedan är det i med dark tulip från Directions. Så mitt hår blir mörkrött den här gången, hoppas det blir bra bara.

Igår japan-fikade vi ett litet gäng och pratade ful-japanska, tittade på kanji och skrev egna enka-texter om fiskar. Det var kul. :)

Annars inget nytt. Ska in till stan och hämta mediciner när håret är klart. Inga andra planer för idag...

Suck.

Någon att älska

Paranoian är inte lika akut idag. Istället är jag mest trött och rastlös, en dålig kombination.

Har skrivit lite, och det var trevligt. Vill skriva mera men behöver ett ämne eller tema... Ja ja.

Har sytt lite också, det gick sådär. Blah.

Ont i magen och det river i bröstkorgen, små ilskna råttor som försöker klösa sig ut. Ångestfågeln har byggt bo mellan revbenen, och inte ens Stesoliden dödar fågeljäveln.

Det är helt enkelt inte roligt att vara jag idag.

Jag saknar något stabilt, stabiliteten av ett förhållande. Jag saknar att säga jag älskar dig och mena något djupare och större än systerlig eller vänskaplig kärlek. Nästan alla jag känner i min egen ålder eller äldre har börjat skaffa familj, de gifter sig, det är dop, någon blev precis mamma. Jag vill också.

Jag vill också.

Men det är jag inte redo för. Vad jag vill ha är någon att älska villkorslöst, och som älskar mig tillbaka lika villkorslöst. Det gör inget om vi bråkar ibland, sånt hör till.

Jag vill ha någon att älska.

Någon som älskar mig.

Suck.

Förökar sig

Fortfarande hemma. Känner mig osäker och rädd. Det surrar i huvudet och allt måste analyseras. Inte ens musiken kan dränka surret.

Jag funderar på att sälja fler av mina dockor, men jag vet inte. Får se.

Annars inget nytt på Linn-fronten. Bara ångest och förfall och mediciner. Sover mest. Är så förbannat trött hela tiden.

Besvikelsen bränner när jag nu har återvänt till världen från ännu en runda in på psyket. Jag skulle ju ta itu med saker sa de, men disken ligger kvar, det behöver fortfarande städas och allt är kaos. Jag känner mig som en zombie för det mesta och har inte ork till att ta itu med vardagliga ting. Och besvikelsen är total.

Allt är ett enda snår av musik, brutna verser, avhuggna ord, och mediciner. Mer och mer mediciner, och jag som ville kunna minska min lista.

Men inte.

De bara förökar sig.

Fan också.

Ick

Är hemma igen. Mer eller mindre utsparkad från psyket. Det du.

Men den jävla h*ran till läkare kan ta sina anklagelser och predikningar och köra upp dem där det känns.

Screw this.

Inte mycket att säga

Jag har nattpermis och sitter här alldeles själv. Det är lite läskigt. Jag känner mig inte redo, men det är ingenting att göra något åt nu.

Ska gå och lägga mig om en liten stund tänkte jag.

Finns inte mycket att säga.

Inte mycket alls.

Tillbaka till sjukhuset imorgon. Ska vara där vid två. Det klarar jag nog.

Godnatt.