torsdag 1 maj 2008

Life goes on

Jag vill också ha en permobil!!! Såg en gubbe som åkte i sin, han hade en väska med massa katter på, och jeans med hål på knäna, och han zoomade förbi vid Allhelgonakyrkan. :D Jag vill också!!! Trimma den så den går i femtio och bara zooma omkring i Bergsjön och köra på moppeungarna. :D? Och en käpp också så man kan slå omkull folk. >D

Det är ju Valborg idag, som vi vet. Eller de flesta av oss, i alla fall. Har fikat idag och det var trevligt. Har köpt billiga solglasögon och en klänning. Min nya hårfärg verkar okej. Det känns lite konstigt att inte sticka ut så mycket längre, men ja ja.

Sedan är det många saker som gör mig ledsen och nedstämd just nu, idag, och antagligen imorgon också, för då ska jag vara hemma och jag bara vet att tankarna kommer att mala på. Saker jag borde ha gjort, sånt som jag inte skulle lyssnat på och trott på, sånt som jag gett men inte fått något tillbaka för. Och det gör ont i mig att tänka på det, men jag kan inte stänga av det riktigt. Blargh. Jag tror att jag behöver ett nytt FUNGERANDE förhållande, istället för alla trasiga människor som jag har försökt mig på sådant med. Jag tror att det räcker att bara en är trasig, men när båda två inte är hela blir det aldrig bra.

Säger erfarenheten i alla fall.

Hur som helst, så har jag tre filmer att se imorgon för att distrahera tankarna ett tag i alla fall. Ah, mitt lilla brustna hjärta, lägg dig ner och pusta ut, för hon kommer inte tillbaka.

I morse såg jag Frostbiten, som inte var en brilliant film på något sätt, men bättre än jag förväntat mig. Lagom rolig, lagom med effekter, lite dålig dialog... Det tycker jag illa om, i svenska filmer. Det känns aldrig riktigt naturligt när de pratar. Vet inte vad det beror på, om det är jag som hör konstigt eller om det är teaterskolan som lär ut konstigt, men vem vet. Den ar lagom, i alla fall.

Lagom är bäst? Njae, men ganska okej.

Jag tror att jag ska sätta mig med min art-journal och göra en ny sida i den för att kanske kunna tömma lite av känslorna och värken ur mig.

Suck.

Men vad ska man göra? Life goes on.

Inga kommentarer: